onsdag 22 april 2015

Dagbok från New York 1987, del 3 – gästbloggare Magnus Nordstrand


Magnus reskamrat Hans utanför frukostdinern Golden Corner.




Gästbloggare Magnus Nordstrands äventyr fortsätter. Nu är det dags för del 3 av 5 i hans resedagbok från New York, sommaren 1987. Här kan du läsa del 1 och del 2 av dagboken.

Enjoy!


Gästbloggare Magnus Nordstrands dagbok från New York, 1987. Del 3:




New York, 23 augusti 1987

Var otroligt seg på morgonen, vaknade 8:57: Jättetrött! Man har väl kommit över tidsomställningen. En gammal stöt som hette Connie serverade på frukosthaket denna morgon. Connie hade en härlig jargong med ”Darling” och ”Honey” om vartannat i varje mening. Det var roligt att höra.


Vi talade med våra andra medresenärer; som vi misstänkte verkade de inte haft speciellt kul än. De som rest i par hade varit för mesiga och suttit skrämda på rummet och kollat på tv. (Ett av de andra paren på den här resan var de numera rikskända Mark och Jonas.)

Anslagstavlan på postkontoret: FBI efterlyser postrånare.

Vi, dvs Hans, Karin, Håkan och jag, gick till Grand Central Station. Det var för GRAND stort med massa perronger i flera plan. Vidare i taxi till Metropolitan Museum of Art som var mycket imponerande. Jag såg sju Rembrandt. Jag satte mig på trappan till museet och väntade, mindes scenen från ”Dressed to Kill”.


Jag promenerade ensam till Macy’s varuhus. Jag tyckte det skulle vara skönt att vara lite själv, men det var det inte. Macy’s utbud var så stort att jag inte visste vad jag skulle titta på.

Jag köpte med en pizza på rummet för att kolla Mets baseball på tv och passa telefonen. Magen börjar att ta stryk nu av allt osunt leverne. Senare på kvällen började hjärtat slå några extra slag när Stefania ringde på phonen. Vi bestämde att jag skulle ta tåget till Huntington från Penn station imorgon eftermiddag. Håkan gick på Honky Tonk Country Club Lone Star. Han drack en öl, köpte en T-shirt och var tillbaka på en timme.

Hans och Karin somnade medan jag skrev alla mina vykort. Jag slocknade på ngen efter en kolpulverdos.

New York, 24 augusti 1987

Vaknade med en dålig smak i munnen. Idag visste jag inte vad som stod på programmet. Yoghurt och toast till frukost, därefter – tro det eller ej – åkte vi till Svenska kyrkan, där vi var med på gudstjänst. Vi var med på kyrkkaffet, det kändes som att vara hemma. Karin var inte med utan var med en italiensk tågluffarkompis. Hans ”raggade upp” två svenska barnflickor i kyrkan som slog följe med oss till Central Park. Vi strövade runt i parken, åt en sallad på en marknad.

Svenska kyrkan i New York, på 48th St.


Håkan och jag avvek för att passa telefon. Flickorna skall vi eventuellt träffa på disco senare ikväll. Vad besviken jag blev Stefania ringde inte. De andra övertalade mig att ringa själv. Hon var inte där sa rösten i luren men jag hörde fniss i bakgrunden, så nu skiter jag i henne. Vilket pucko jag varit som slösat bort dyrbar New York-tid på en strulig maffiabrud!


Radiostationen C-100 är jäkligt bra med lite reklam och mycket bra musik. På mitt förslag åkte vi till Hard Rock Café. Vi åkte taxi dit och ställde oss snällt sist i den långa kön. Efter en kort stund kom dörrvakten bort till mig och bad om leg, sedan visade han oss förbi den långa kön! Det kändes för j-la skönt! Där inne var det en härlig stämning.

Vi fick vänta i baren på bord, när det var vår tur ropade tjejen ut i högtalarna: ”The Magnum party, your table is ready, oh Magnum”. Det var ballt. Hon undrade om det var mitt riktiga namn och jag fick visa leg igen. Min amerikanska look börjar verkligen att betala sig, det visade sig att dörrvakten var en Mets-supporter.

Mets är ett av de stora baseballagen i NYC.




Vi gick Broadway ner till 42nd Street, där var kommersen i full gång: ”Pot, smoke, cocaine? Närgångna langare började nästan att klänga på mig. Fick erbjudande om tre gratisprov och tjugo andra erbjudanden på femton minuter. 42:a gatan är en av världens sjukaste gator. Bara massa ”scum of the street och porrbios precis som i Taxi Driver. Närgånget och obehagligt. En riktigt givande erfarenhet.


Vi tyckte vi hörde skottlossning från Penn Station, men det var nog bara kinapuffar. Jag är besviken på att det inte blev någon fortsättning med Stefania, men det var helt enkelt för bra för att vara sant ... Ännu en toppendag i NYC!

Den fräcka p-lisan Debbie i Chinatown.


New York, 25 augusti 1987

Jag hade dragit ur sladden på hotelltelefonen för att slippa (Hans) telefonterror, och Håkan och jag sov gott till kl. 9. Det blev alldeles för sent. På frukostdinern fick vi höra Jonas Gardell läsa ur sitt senaste alster.

FN-högkvarteret stod härnäst på listan. Väl där gick vi på tur med en engelsktalande rysk guide som fick stå till svars inför en amerikansk turist angående obetalda avgifter till FN. Vi passade på att skicka post från FN:s postkontor. Efter visningen knallade vi uppför Park Ave på jakt efter Gretas bostad, men vi misslyckades att lokalisera filmlegenden.

Museum of Broadcasting var stängt så vi gick till Moderna museet i stället. På kvällen åt vi billig middag på en koreansk restaurang.

Broadway låg lugnt och stilla, men det berodde väl på att det var måndag. På Times Square dansade några ”line” med komp på trummor. Jäkligt säkra dansare. Nu när jag tagit det lugnt mår jag finfint i magen. Om man inte söker kontakter själv i NYC så träffar man bara på två sorters människor: sådana som vill ha något (pengar) eller sådana som vill sälja något (knark).


Håkan säger vart om vartannat: ”Det är ju helt j-la otroligt, vet du!”


Slut för idag.

Del 4 av 5 kan du läsa här ...






Gästbloggare: Magnus Nordstrand.
Från: Saltsjöbaden.
Ålder: 23 år.
Familj: Singel.
Sysselsättning: Åkte själv till sina drömmars stad New York i augusti 1987, med en Norstedts Guidebok och FalkPlan-karta över staden. Den 1 september ska han börja jobba på SF Films huvudkontor som budchaufför. Planen är att jobba med film i framtiden.


Samtliga foton: Magnus Nordstrands privata, från år 1987.


PS. Välkommen att följa den här bloggen på Facebook också!

7 kommentarer:

  1. Kul läsning igen! Även innehållande drama och brudar!
    Ha det bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det ska jag hälsa Magnus (som dock själv säkert läser detta). Jo, nu börjar det hända saker, haha. :) Ha det fint, du med!

      Radera
  2. Längtar tillbaka till New York efter ditt inlägg. Verkar dock som jag får nöja mig med Taxi Driver som nattbio =)
    Härlig blogg ni har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket! Ja, New York är en riktig passion för mig (och gästbloggare Magnus så klart). Hoppas du får återvända, du med!

      Radera
    2. Hej Viktoria och tack för att du tog dig tid att titta in men även kommentera här på bloggen. Bra nattbio du valde!
      Framöver kommer jag ha det stora nöjet att få publicera min lista på NY-filmer som har den rätta stämningen och de häftigaste inspelningsplatserna. Flera muntrare filmer än Taxi Driver som platsar på listan och tyvärr skildrar New York anno 1976 på ett brutalt korrekt sätt.

      Radera
  3. Jag gillar verkligen att läsa Magnus dagbok! Önskar att jag också hade besökt New York på den tiden, även om det var betydligt ruffigare än nu. (Det blev bara en mellanlandning på JFK och flygtur över New York 1989) Längtar till nästa del... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, Eva! Både jag och Magnus blev jätteglada för din kommentar. Precis som du önskar jag att jag hade besökt New York på den tiden. Men, men: nu får vi i alla fall uppleva det på ett levande sätt i efterhand, via dagboken. ;)

      Radera