Det mest klantiga jag har gjort i New York

Ibland kan man klanta sig riktigt rejält. Har det hänt mig på någon resa? Jajamen. Här är det mest klantiga jag gjort i New York.

Efter en sedvanlig flight på åtta timmar har jag landat på Newark, redo att ta mig an New York. Men det här är innan jag börjat med Uppy, så jag är nog rätt mosig i huvudet (får skylla på det i alla fall). Passkontroll och bagagehämtning är avklarade, och det är dags att bege sig mot tåget.

Lokalsinne har aldrig varit min starkaste gren. Inte heller vissa tekniska apparater, närmare bestämt automater, där det ska köpas biljett. Vid detta tillfälle är jag ännu inte någon van New York-resenär, så naturligtvis drabbas jag av ”hjärnsläpp” när det är min tur. Hur gjorde man nu igen?

När man har en lång kö bakom sig är det inte läge att vela. Ett viktigt moment är ”dip your credit card”, varefter man ska slå en zip code (ett postnummer). Efter en del knappande (och viss konsultation av annan resenär) har jag min biljett i handen. Puh! Vidare uppför trapporna och se där: Ett Airtrain står inne, redo att ta mig till Manhattan.

Jag baxar in min stora resväska (modell oversized och limegrön), vilket inte alls väcker uppmärksamhet. Det här är ju New York. Sådär ja, nu kan jag andas ut! Inom en timme kommer jag att åter gå på stadens gator och avenyer. Alternativt ta en taxi sista biten. Det var ju det här med väskan … Kan inte dörrarna stängas någon gång bara, så vi kommer iväg?

Då, i sista minuten, kommer en tjej springande mot vagnen. Hon kastar sig in precis innan dörrarna stängs. Hm, fler som har det lite stressigt? tänker jag, lite smått nöjd med mig själv ändå.

”Is this your card?” hör jag då, och framför mig sträcker tjejen ut sin hand. Vad ligger där om inte mitt kreditkort som nyss ”dippats” i automaten? Med andan i halsen berättar hon att hon såg kortet sitta kvar och tänkte att det kunde vara mitt.

Exakt vad är oddsen för att
1) någon är så ärlig
2) någon gör sig det besväret
3) någon hinner exakt innan dörrarna stängs
4) någon prickar in exakt rätt vagn som jag råkar befinna mig i?

En viss svensk resenär visar nu sin tacksamhet med hög stämma: ”Oh, thank you! You’re an ANGEL! You really made my day!”. Om folk i vagnen stirrar? You bet. Fast det är New York.

Har du också gjort något oerhört klantigt på en resa? Berätta gärna!

PS. Vill du läsa om fler av mina klantigheter på resa? I bloggens kategori Other Bites of the World har jag berättat om min värsta packningsmiss (skrattvarning). Där berättar jag också om de gånger jag verkligen hade änglavakt på resan.

Foto nr 1 och 3: Anna Ström Åhlén, foto nr 2: Tim Gouw, Unsplash.com.

8
Leave a Reply

avatar
8 Comment threads
0 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
1 Comment authors
FREEDOMtravelAnna Ström ÅhlénMarinaAma de casaVeiken Recent comment authors
  Subscribe  
newest oldest most voted
Notify of
FREEDOMtravel
Guest

Man ska ha tur ibland alltså!!! Skönt att det faktiskt finns ärliga, vänliga och hjälpsamma människor! 🙂 Just nu minns jag inte vad jag gjort som är mest klantigt, men jag har många gånger glömt min väska på caféer etc. När jag kommer tillbaka en kvart senare har väska alltid (otroligt nog!) varit kvar. Peter glömde förresten sin mobil (med kontokort) i flygplansfickan under en mellanlandning. Det löste sig, men var en hel del ont i magen inblandat …

Anna Ström Åhlén
Guest

Ja, verkligen!

Peters inicident med mobilen minns jag. Det var till och med svettigt att läsa den historien. Verkligen tur att det gick bra!

Haha, det där med väskan känner jag igen, för att inte tala om solglasögon och paraplyer. Detta måste vara medfött. 😉

De flesta är nog också ärliga men jag har tyvärr varit med om motsatsen på resa också. Glömde en gång en fin ring på toaletten på Arlanda (när jag skulle byta om). Arvegods och borta för alltid. 🙁

Marina
Guest

Om jag gjort något klantigt? Jo, det händer titt som tätt, oftast har det att göra med min bristande förmåga att hitta, något som ofta kan ställa till det… Fast å andra sidan innebär det ju ofta extra motion 😉

Anna Ström Åhlén
Guest

Haha, då är vi verkligen lika på den punkten. Det där med lokalsinnet alltså … Men visst blir det extra motion. Inget ont som inte för något gott med sig! 😉

Ama de casa
Guest

Men vilken härlig solskenshistoria – trots klantigheten! 🙂 Jag har gjort mängder av tavlor, men den jag direkt kom att tänka på när jag läste ditt inlägg var denna:Vi hade lämnat bilen på flygplatsen i Newark (tror jag att det var?) och skulle ta tåget över till terminalen. Kommer fram till perrongen, det står ett tåg inne och jag hinner preciiiis ombord. Anders hinner inte med… Sen går tåget – åt fel håll! Haha!Får ett mess av Anders att vi ses vid gaten 🙂Det är kanske på grund av såna här händelser som jag alltid vill vara ute i MYCKET… Read more »

Veiken
Guest

Visst gör man tavlor ibland. Det första som dyker upp är:
Vi flög i businessclass och hade sovit en stund, när maken väser: Jag hittar inte min hörapparat. Han hade tagit ut dom och viftat med täcket så att en hade försvunnit. Nersläckt i kabinen och vi glider "graciöst" ner i mitt gången med ficklampan på mobilen tänd. Där låg vi och snurrade fram och tillbaka med bakarna i vädret och letade utan att hitta eländet… Jag vill inte veta vad dom andra passagerarna tänkte….

Anna Ström Åhlén
Guest

Haha, tack så mycket för dagens skratt! Jag kan verkligen se det framför mig. 😉 Tänk att man kan hamna i situationer man inte ens kan föreställa sig (än mindre medpassagerarna då).

Vad synd att ni inte hittade den men du fick en rolig historia att berätta. Tack för att du delade med dig av detta speciella reseminne!

Anna Ström Åhlén
Guest

Ja, det var verkligen en solskenshistoria. Så får jag minnas den och inte fokusera på min egen klantighet. 😉 Haha, kliva på tåget som går åt fel håll! Oj, oj, hoppas ni hann till gaten i tid trots allt. De brukar ju gå rätt ofta de där flygplatstågen. Hm, undertecknad känner helt klart igen sig här. Har nämligen gjort detsamma fast i New Yorks tunnelbana. Jag och maken fick ett sms från en vän om ändrade planer. Vi insåg att vi skulle vara tvungna att vända och åka tillbaka, så vi kastade oss ut från tåget och direkt in i… Read more »