När olyckan är framme

Ni vet, den där sekunden, eller snarare tiondels sekunden, då man vet. Då insikten far igenom en: Det här gick inte bra! Det hände mig för tre veckor sedan. Det är därför det varit lite tyst här på bloggen.

Jag ska väl börja med att berätta att jag är okej nu. Men då, för mindre än en månad sen, var jag med om en minst sagt onödig kväll/natt. (”Känsliga läsare varnas.”)

Det var en vanlig kväll, hemma i mitt hus. Jag hade varit och tränat, tagit en dusch och skulle strax lägga mig. Passerar ett badrum (ja, vi har flera) där det pågår en renovering, och då sker det. Blixtsnabbt. En skärande smärta som, bokstavligen, skär som en kniv genom min ena fot.

Jag tittar efter vad som hänt och inser mycket riktigt: Det här gick inte bra. Jag har gått in i en sylvass aluminiumbalk, som skurit isär två av mina tår. Givetvis måste detta sys, det ser jag direkt. Men hur tar man sig någonstans närmare midnatt medan man måste hålla ena handen om foten? Lyckligtvis var maken hemma och kunde skjutsa mig.

Några timmar senare var jag hemma igen, med flera stygn i foten och rejält omtumlat inre. Det skulle förmodligen gå bra men man vet ju aldrig. Man vet ju inte om annat är skadat. I dagsläget är jag som sagt hyfsat okej. Det har hittills läkt som det ska och jag kan gå normalt utan att få alltför ont. Men SÅ onödigt!

Det här väcker förstås flera insikter. Dels är jag förstås verkligen glad att det inte blev värre. Tänk om man ramlat med ansiktet på föremålet? Dels är jag glad att detta inte skedde på en resa. Risken är kanske inte så stor att man bor på ett hotell med byggarbetsplats. Men vad som helst kan ju hända, var som helst. Trots allt är jag ändå glad att vara på hemmaplan.

Tacksamhet över annat tänker jag också på. Tacksamhet över livet och allt som faktiskt är bra. Jag tänker även på de gånger där jag verkligen haft änglavakt på resan.

Ja, nu vet ni varför det varit lite extra tyst här. Jag har helt enkelt inte riktigt orkat med. Men snart kommer fler uppdateringar från min senaste resa till New York.

Ta hand om varandra!

Foto: Jeremy Bishop.

18
Leave a Reply

avatar
8 Comment threads
10 Thread replies
0 Followers
 
Most reacted comment
Hottest comment thread
9 Comment authors
TravelAnnaEva på rucksack.seAnn-LouiseAma de casaDitte Recent comment authors
  Subscribe  
newest oldest most voted
Notify of
Eva Sollén
Guest

Men nej! Fy så otäckt! Hoppas du mår bättre nu och att du inte har så ont!

Kram på dig <3

Emma. Sol som sol?
Guest

Hua! Att gå med lindad fot är ingen hit (har opererat hallux valgus) och du tyckte tydligen det var lämpligt att passa på när det var soligt och varmt i Sverige!

Hoppas verkligen nu att det inte blir några men, fötter är inget roligt att ha ont i.

marina
Guest

Usch så otäckt! Visst är det fort gjort, alla de där onödiga sakerna som man sedan funderar på efteråt hur enkelt man hade kunnat undvika det hela. För egen del cyklade jag omkull på Mallorca (naturligtvis utan hjälm) och lyckades ta emot mig helt och hållet med armbågen och klarade den med kraftiga skrapsår. Något som skulle ha kunnat gå så mycket värre…
Hoppas det läker ihop snabbt och bra! Kram

Lena i Wales
Guest

Tur att det gick som det gick när olyckan var framme. Hemskt att läsa om det och det gjorde ont i hela kroppen där för ett tag. Skönt att du är bättre nu!

Ditte
Guest

Oj, oj, oj! Så illa! Men ändå med en förhoppningsvis bra utgång. Och tår som är så känsliga. Lycka att maken var hemma och att ha hyfsat nära till ett sjukhus. Jag har två rejält skadade stortår så jag kan nästan känna din smärta. Hoppas och önskar att tårna läker och att du blir allt bättre för var dag.
Stor kram och många tankar.

Ama de casa
Guest

Men fy vilken otur! Skönt att det verkar vara bättre nu ändå. Håller tummarna hårt för att det inte blir några men.

Ha nu en riktigt fin midsommarafton!

Ann-Louise
Guest

Usch så läskigt, det gjorde ont i hela mig när jag läste detta. Stackars dig! Skönt att du är på bättringsvägen i alla fall, och som du skrev, tur att det hände när du var hemma och inte på resa. Jag stukade ena foten rejält i Kroatien förra året, vilket i och för sig var jobbigt, men det var i alla fall varken blod eller läkare inblandade som tur var. 🙂

Eva på rucksack.se
Guest

Fy så ont det måste ha gjort! Men så skönt att det verkar ha läkt ok!! Jag tackar min lyckliga stjärna för varje gång vi är ute och reser utan att bli sjuka eller råkar ut för något – för jag har varit riktigt riktigt dålig på resande fot – och då känner man sig inte stor på jorden! Man ska verkligen vara tacksam och glad för varje dag man har varandra!!