Ni vet, den där sekunden, eller snarare tiondels sekunden, då man vet. Då insikten far igenom en: Det här gick inte bra! Det hände mig för tre veckor sedan. Det är därför det varit lite tyst här på bloggen.
Jag ska väl börja med att berätta att jag är okej nu. Men då, för mindre än en månad sen, var jag med om en minst sagt onödig kväll/natt. (”Känsliga läsare varnas.”)
En olycka i hemmet
Det var en vanlig kväll, hemma i mitt hus. Jag hade varit och tränat, tagit en dusch och skulle strax lägga mig. Passerar ett badrum (ja, vi har flera) där det pågår en renovering, och då sker det. Blixtsnabbt. En skärande smärta som, bokstavligen, skär som en kniv genom min ena fot.
Jag tittar efter vad som hänt och inser mycket riktigt: Det här gick inte bra. Jag har gått in i en sylvass aluminiumbalk, som skurit isär två av mina tår. Givetvis måste detta sys, det ser jag direkt. Men hur tar man sig någonstans närmare midnatt medan man måste hålla ena handen om foten? Lyckligtvis var maken hemma och kunde skjutsa mig.
Några timmar senare var jag hemma igen, med flera stygn i foten och rejält omtumlat inre. Det skulle förmodligen gå bra men man vet ju aldrig. Man vet ju inte om annat är skadat. I dagsläget är jag som sagt hyfsat okej. Det har hittills läkt som det ska och jag kan gå normalt utan att få alltför ont. Men SÅ onödigt!
Inte sjuk på en resa
Det här väcker förstås flera insikter. Dels är jag förstås verkligen glad att det inte blev värre. Tänk om man ramlat med ansiktet på föremålet? Dels är jag glad att detta inte skedde på en resa. Risken är kanske inte så stor att man bor på ett hotell med byggarbetsplats. Men vad som helst kan ju hända, var som helst. Trots allt är jag ändå glad att vara på hemmaplan.
Tacksamhet över annat tänker jag också på. Tacksamhet över livet och allt som faktiskt är bra. Jag tänker även på de gånger där jag verkligen haft änglavakt på resan.
Snart rapporter från min resa till New York
Ja, nu vet ni varför det varit lite extra tyst här. Jag har helt enkelt inte riktigt orkat med. Men snart kommer fler uppdateringar från min senaste resa till New York.
Ta hand om varandra!
Foto: Jeremy Bishop.
Men nej! Fy så otäckt! Hoppas du mår bättre nu och att du inte har så ont!
Kram på dig <3
Tack snälla du för omtanken! Det är bättre nu och jag hoppas det inte blir några men av detta. För tidigt att säga dock. Kram <3
Skönt att det är bättre. Otäck upplevelse i alla fall och jag hoppas också att det inte blir några men <3
Tusen tack snälla du! <3
Hua! Att gå med lindad fot är ingen hit (har opererat hallux valgus) och du tyckte tydligen det var lämpligt att passa på när det var soligt och varmt i Sverige!
Hoppas verkligen nu att det inte blir några men, fötter är inget roligt att ha ont i.
Tack snälla du för omtanken! Ja, det är verkligen jobbigt när fötterna drabbas. Särskilt när man som jag bor i ett hus fullt av trappor.
Trist att du behövt uppleva fotproblem också. Hoppas du är bättre själv!
Visst var det extra jobbigt att detta skedde under en varm period. 🙁 Men hittills har det gått i rätt riktning i alla fall.
Usch så otäckt! Visst är det fort gjort, alla de där onödiga sakerna som man sedan funderar på efteråt hur enkelt man hade kunnat undvika det hela. För egen del cyklade jag omkull på Mallorca (naturligtvis utan hjälm) och lyckades ta emot mig helt och hållet med armbågen och klarade den med kraftiga skrapsår. Något som skulle ha kunnat gå så mycket värre…
Hoppas det läker ihop snabbt och bra! Kram
Tack så mycket för din omtanke! Ja, det är verkligen så lätt hänt med dessa onödiga olyckor, där det hade räckt med några centimeter eller sekunder hit eller dit för att klara sig.
Fy så hemskt att du cyklat omkull, utan hjälm dessutom! Tur att kroppen har reflexer så man instinktivt (ofta) tar emot sig på ”rätt sätt”. Verkligen skönt att det inte blev värre för din del!
Kram tillbaka
Tur att det gick som det gick när olyckan var framme. Hemskt att läsa om det och det gjorde ont i hela kroppen där för ett tag. Skönt att du är bättre nu!
Tack snälla du för omtanken! Ja, det var ändå tur i oturen att det inte blev ännu värre. Men jag kan inte ropa hej än. Ryser själv varje gång jag tänker tillbaka på den där kvällen/natten. Hu!
Hoppas du har en fin vecka.
Oj, oj, oj! Så illa! Men ändå med en förhoppningsvis bra utgång. Och tår som är så känsliga. Lycka att maken var hemma och att ha hyfsat nära till ett sjukhus. Jag har två rejält skadade stortår så jag kan nästan känna din smärta. Hoppas och önskar att tårna läker och att du blir allt bättre för var dag.
Stor kram och många tankar.
Tack snälla Ditte för omtanken! Ja, det var verkligen tur i oturen att jag relativt fort kunde komma till sjukhus. I sådana situationer känns det skönt att vara på hemmaplan. Så ledsamt att du har skadade tår. Ja, då förstår du. Det ÄR verkligen jobbigt när fötterna drabbas. Mina drabbade tår var dessutom hopväxta (ursäkta detaljerna), så det blev ett rejält snitt. Nu är det betydligt bättre, tack och lov, och stygnen är borttagna.
Varm kram tillbaka till dig!
Men fy vilken otur! Skönt att det verkar vara bättre nu ändå. Håller tummarna hårt för att det inte blir några men.
Ha nu en riktigt fin midsommarafton!
Tack snälla du för omtanken! Det verkar ha gått rätt bra (peppar, peppar), som det verkar nu i alla fall. Jag hade en fin midsommarafton och hoppas du hade detsamma! 🙂
Usch så läskigt, det gjorde ont i hela mig när jag läste detta. Stackars dig! Skönt att du är på bättringsvägen i alla fall, och som du skrev, tur att det hände när du var hemma och inte på resa. Jag stukade ena foten rejält i Kroatien förra året, vilket i och för sig var jobbigt, men det var i alla fall varken blod eller läkare inblandade som tur var. 🙂
Tack så mycket för omtanken, Ann-Louise! Ja, det har varit hemska veckor. Nu när stygnen är borttagna har det läkt mycket bättre. Jag hoppas att det gick bra sett på lång sikt. Verkligen tur att jag var hemma, som sagt!
Nej, fy vad jobbigt att stuka foten rejält på resa. Jag lider med dig. Gjorde detsamma i New York 2014, då jag trampade rakt i ett så kallat pothole mitt på ett övergångsställe. New York-resen blev sannerligen helt annorlunda, när man inte kunde promenera omkring obehindrat längre. Ryser vid minnet. Hoppas din fot blev helt återställd sen!
Fy så ont det måste ha gjort! Men så skönt att det verkar ha läkt ok!! Jag tackar min lyckliga stjärna för varje gång vi är ute och reser utan att bli sjuka eller råkar ut för något – för jag har varit riktigt riktigt dålig på resande fot – och då känner man sig inte stor på jorden! Man ska verkligen vara tacksam och glad för varje dag man har varandra!!
Varmt tack för omtanken! Ja, det var en hemsk upplevelse och helt bra verkar det tyvärr inte vara än. Ledsamt att du råkat illa ut på resa. Det har jag med – och verkligen haft änglavakt ändå. Men reser man mycket så händer det ju ofta något förr eller senare. Eller också händer det hemma som sagt! Kloka ord – det gäller att ta vara på varandra, här och nu. Ha det gott!