Midsommar på Stora Karlsö utanför Gotland

Nu är det snart ett år sedan jag firade midsommar på Stora Karlsö. En paradisö utanför Gotland som få verkar känna till. Nyfiken? Så här var det.

Tio kassar? Ja, minst. Det är mycket att bära ombord på färjan från Klintehamn. Vi är otroligt tacksamma att vi fick med bilen från Nynäshamn. Hur hade det annars gått? En familj med tonårsgrabbar kräver ju en del mat under en midsommarhelg.

Men så tuffar vi iväg ut i Östersjön på väg mot Stora Karlsö.  Solen skiner och pojkarna har redan hunnit med ett dopp i Klintehamn medan vi föräldrar handlar. Det är fyra år sedan vi var här sist men så fort vi kliver iland i Norderhamn känner vi oss som hemma.

Som vanligt kallas alla besökare till samling vid flaggstången, där sommarguiderna berättar om vad som gäller på ön. Man får inte gå fritt på ön (utanför stigarna) förrän mot kvällen och inga blommor får plockas – trots att det är midsommar. Det har vi dock överseende med. Lite respekt får man ju ha för världens näst äldsta (!) naturreservat.

Så körs våra tio kassar (och våra resväskor) upp till fyrbyn med fyrhjuling, medan vi själva påbörjar klättringen. Så klart vi ska bo på fyrplatån med milsvid utsikt över havet.

Just här, i det röda huset brukar vi bo (tidigare vitmålat), alldeles vid kanten till stupet. Det är den forna fyrbiträdesbostaden, som bjuder på en makalös utsikt.

En och annan fyrbent vän (ursäkta den dåliga vitsen, hehe), vill också bo i fyrbyn. Självklart, tycker vi!

De tvåbenta vännerna huserar dock på klippkanterna – Stora Karlsös sillgrisslor. Som minipingviner trängs de i klippskrevorna i väntan på att ungarna ska våga det stora hoppet ner (utan att kunna flyga) till de väntande papporna i havet.

Lite senare under helgen kommer det också att vara premiär för grisslingen. Då kan besökare anmäla sig och vara med och ringmärka de hoppande ungarna, under en sen kväll. (Se nedersta bilden och läs mer i mitt tidigare inlägg med fakta om Stora Karlsö.)

Vi hinner inte anmäla oss till grisslingen i år men ser på uppifrån klippkanten. Eftersom det är årets första kväll för detta, bär deltagarna med sig stora bord nerför de branta trapporna. Bord som de ska sitta vid under själva ringmärkningen. Skriken från fåglarna överröstar varandra, allt medan rovfåglar kretsar över scenen, i hopp om att få en unge till föda.

Med egna ögon följer vi dramat när en unge simmar ut i havet och en rovfågel dyker. Men ungen gör detsamma av instinkt – och kommer lyckligt och väl fram till pappans flock för att simma vidare mot Polen.

Precis som tidigare år har vi sagolik tur med vädret. Förutom lite blåst och en regnskur på midsommaraftons förmiddag är det strålande sol hela helgen, och närmare 30 grader varmt.

Då passar det perfekt att tillbringa dagarna i Hien, den skyddade bukten strax efter Norderhamn där stenarna lyser vita och vindarna inte hittar fram.

Men resten av tiden tillbringar vi i vårt paradis vid klippkanten i fyrbyn. Vi har ingen midsommarstång, inga arrangerade lekar och ingen nubbe. Men det bryr vi oss alls inte om. Vi vandrar på det blomsterfyllda ”alvaret”, läser en bok i solen eller badar. Alla måltider äter vi ute, med overklig utsikt mot havsbandet.

Självklart klättrar jag upp i fyren för en fotosejour. Om vinden ligger på är detta också det enda stället där jag lyckas hitta mobiltäckning. Men vad gör det egentligen? Sociala medier får vänta.

Lillebror bäddar fint åt sig och sin bror i fyrbiträdesbostadens sovrum. Jag och maken sover i köket, som också fungerar som sovrum.

Vår midsommarmåltid är enkel: egna sillröror, lax, färskpotatis och jordgubbar. Men det har väl aldrig smakat bättre – med Stora Karlsös utsikt!

Blev du sugen på att åka hit? Låt mig säga så här: Det borde vara obligatoriskt på varje bucket list.

Enjoy!

PS. Här hittar du mitt tidigare blogginlägg om Stora Karlsö! Missa inte heller att följa mig på Instagram och att läsa min blogg om New York.

Samtliga foton: Anna Ström Åhlén.