fredag 26 augusti 2016

Därför ryker det från gatorna i New York


"Smokin on Broadway". Foto: Henk Sijgers.

Vi har alla sett den, åtminstone på film. Den där slingrande röken som stiger mellan skyskrapor och taxibilar. Men varifrån kommer den egentligen, den mystiska röken från gatorna i New York?


Det finns få sinnebilder som är så förknippade med New York som just röken
från gatorna. När du kliver upp ur tunnelbanan eller ur taxin möts du av dem direkt, de där bolmande, vitgrå slingorna.

Många är de regissörer som tacksamt tagit emot denna stämningshöjare, i allt från romantiska komedier till skräckinjagande thrillers.

Nu ska vi reda ut varifrån den egentligen kommer. Det finns nämligen många missuppfattningar. Vissa tror att röken kommer från tunnelbanan och andra att den är farlig. Men faktum är att den, tvärtom, har bidragit till att minska växthuseffekten!

Det handlar faktiskt om vanlig vattenånga!
Under Manhattans gator finns nämligen världens största ledningssystem för ånga som drivs av företaget Consolidated Edison.

"NYC. the steam." Foto: Lei Han.

"Steamed." Foto: DeShaun Craddock.


Vattenångan används för både uppvärmning och kylning av byggnader, varav några exempel är FN-skrapan, Chrysler Building, Grand Central Station och Empire State Building. Men den används också till områden som sterilisering och kemtvätt.

När ångan läcker måste den ledas uppåt och komma ut så högt som möjligt, därav de randiga "skorstenarna" du ser lite varstans.

Ångsystemet sträcker sig under en stor del av Manhattan, från Battery Park till 96th Street på Upper West Side och till 89th Street på Upper East Side. Visst är det fascinerande att systemet är nästan 17 mil långt?

"New York Steam System." Foto: Henrik Klokkeråsen.


Nu kan du briljera med denna kunskap, nästa gång du ser en New York-film där det bolmar över vita duken: "Det är inte rök, det är ånga!"

Har du tagit egna ångande bilder från New York? Länka gärna!


PS. Du är också välkommen att följa New York-bloggen på Facebook. Jag rekommenderar även mitt Instagramkonto för mer inspiration om både New York och mina andra resor, som du för övrigt kan följa på bloggen Travel on a Cloud.

söndag 21 augusti 2016

"These Days are Ours" – om att vara ung i New York efter Nine Eleven

Spitzer's, Lower East Side. Photo: Rebecca Wilson.



Ska du till New York i höst? Eller vill du bara drömma dig bort? Här är en riktigt bra roman som utspelar sig i New York, ett halvår efter Nine Eleven.

En paradvåning på Upper East Side. Det är hemma för 23-åriga Hailey. Hon har just slutat college och känner sig vilsen, både existensiellt och karriärmässigt. Att pengarna flödar hjälper föga. Om hon – och hennes vänner – ville, skulle föräldrarna bara kunna ringa ett telefonsamtal. Bara ta den där kontakten, för att fixa en anställning.

Men Hailey vill försöka själv. Hon vill, oberoende av sin bakgrund, beta av intervju efter intervju och verkligen förtjäna jobbet. Vad gör det egentligen med människor, detta rikemansprivilegium? Och när ska hon själv komma i hamn med familj och barn? Hinner hon, före nästa terrorattack?



Målet är omväxlande rikemanssonen med utstakad framtid och en mindre bemedlad ny bekantskap. Men kärlek är ju, helt enligt livets lagar, varken okomplicerad eller förutsägbar.

These Days Are Ours är en roman som överraskar och går på djupet, långt ifrån den ytliga historia som scenariet kan antyda. Samtidigt är den inte alls svårläst.

No Malice – en av barerna i These Days are Ours. (Obs! Personerna på bilden har inget med romanen att göra.)
Photo: DeWitt Clinton.


Dialogen tar stor plats och är lika spännande att följa som en thriller. Bakom varje mening får vi följa Haileys tankar och planer, ungefär som undertexterna i Woody Allens Annie Hall.

Det är omväxlande hejdlöst roligt och gripande. Och framför allt annorlunda. Jag har sällan varit med om sådana karaktärsskildringar som verkligen kryper under skinnet.

I These Days Are Ours följer vi Hailey och hennes vänner, dygnet runt i New York. Från stora bjudningar i paradvåningar till dygnsöppna barer på Lower East Side, och efterföljande bruncher där mer än en deltagare anländer efter "the walk of shame".

Fifth Avenue. Photo: John Weiss.








Här finns dråpliga kommentarer, stora livsfrågor och mycket igenkänning. Trots att få av oss somnat med utsikt över Central Park i en gigantisk paradvåning eller har en mor som utan att blinka ger oss en Louis Vuitton-handväska. "Bara så där", på väg ut genom varuhuset.

För vilsenheten inför vuxenvärlden känner vi igen, liksom glädjen och våndan i relationer: mellan far och dotter, dotter och mor, och mellan syskon, barndom och nutid. I Haileys fall kantat av en solkig skilsmässa.

Över hela historien svävar Nine Eleven, som en allestädes närvarande ande. Den som förändrade allt, den som fortfarande kan skrämmas genom att bara sväva genom minnet.

"The people who died on 9/11 were the ones who were 'doing well', who made the rest of us feel bad that we were doing nothing. And the jobless, the ones who played hooky or overslept, were the ones who were still alive".




Den som kan sitt New York, kan bokstavligen följa dem på vägen: från Fifth Avenues trädkantade byggnader med "doormen" till bargatorna i East Village, genom gatudofter, skrikande signalhorn och gråtunga skyar.

"The East Village was a valley between the tall buildings uptown and the tall buildings downtown, all of which were a fortress against whatever was outside of this memory."

- - - - -

"A lone tree stood in the middle of a very low wrought-iron fence. The tree's branches quivered slitghtly in the night breeze. / - - -/ Fuck I was lonley. I tried not to give in to it. It's not like I was homeless. It's not like I was starving in a concentration camp with a shaved head. I just wanted. Someone."

Manolo Blahnik. Photo: Corey Balazowich.



Hur det går ska förstås inte avslöjas här. Men att Hailey gör en resa står klart, både i minnet och som person. Under tiden får du räkna med sena nätter, då det är mycket svårt att lägga ifrån sig romanen.

Bakom These Days Are Hours står bloggaren och författaren Michelle Haimhoff. Se filmerna nedan för att höra henne själv berätta. "Everything is Not Lost" med Coldplay spelar också en särskild roll i boken, så lyssna och njut.

Är du lärare eller med i en bokcirkel, hittar du ett helt kapitel med diskussionsfrågor längst bak.

Läs These Days Are Hours*! Ett måste för alla som älskar New York och riktigt bra litteratur.

Enjoy!

*Romanen finns än så länge bara på engelska. Men detta ger läsupplevelsen en extra dimension! Och den är inte svårläst.




Foton, om inte annat anges: Anna Ström Åhlén.

Välkommen att följa bloggen på Facebook för ännu fler tips om och kring New York!