 |
| Magnus Nordstrand år 2015, med originaldagboken från 1987 års New York-resa och original-Metskepsen på huvudet. |
Sista delen av gästbloggare Magnus Nordstrands dagbok är här! I dag får du följa med på både disco och kulturella evenemang, i 80-talets New York. Du får också veta vad Magnus gör i dag – nästan 30 år senare! Här kan du läsa del 1, del 2, del 3 och del 4 av dagboken.
Enjoy!
Gästbloggare Magnus Nordstrands dagbok från New York, 1987. Del 5:
New York, 29 augusti 1987
Igår var jag ensam på tur till Washington med stopp i Philadelphia. Sammanfattas med att människorna i gemen är mycket trevligare i Washington än NYC.
På lördagskvällen gick vi på disco med Anette och Eva från kyrkan. Denna afton var det inga seriösa Party Monsters ute. Vi var först på The Saint som hade en ordentlig ljusshow, som gjorde att man kom av sig i dansen. En massa projicerades på en stor vit duk ovanför det runda dansgolvet. Anette är gullig men Eva sa inget frivilligt på hela kvällen. Vi hann förbi Limelight också! Jag väckte Håkan på hotellrummet klockan tre igen.
 |
| Flatiron Building. |
 |
| Delar av gänget, morgonen efter. |
 |
| Magnus på Broadway. |
Jag träffade Viviana påväg till bion – hon är helt j-a otroligt söt! Hon jobbar i lobbyn påhotellet, kanske har jag glömt att nämna henne tidigare.
 |
| Viviana i receptionen på Aberdeen Hotel. |
 |
| New York-polis.
|
 |
| Magnus köpte en Yankees-keps i slutet av resan.
|
Slutord:
En av de saker jag känner störst tillfredsställelse med är att jag blivit tagen för infödd New York-bo så många gånger. Det som ändå måste fastställas som en extraordinär höjdpunkt är när vi fick gå förbi den långa kön till Hard Rock Café. En liten men ändå speciell grej, förbehållen filmstjärnor och presidenter i detta land.
Att bara vara i New York och gå på dess gator är en dröm som gått i uppfyllelse för mig, efter alla filmer jag sett utspela sig där. En stor nackdel är alla socialt utslagna som finns där och ingen bryr sig om. Ett annat minus är att det är så dyrt i New York jämfört med övriga USA. Man får inte så mycket för sin surt förvärvade krona, och man får trösta sig med billiga hamburgare, tuggummi och Coca-Cola som är extremt billigt.
Jag hade tur som träffade Håkan, Hans och Karin. Utan deras sällskap och Norstedts Guidebok hade det inte blivit så lyckat. Det var speciellt roligt att se Håkan utvecklas från lantis till luttrad stadskis (nästan) på två veckor. Efter mitt korta besök ser jag på USA med andra ögon.
”If i could I would do it all again.”
Möt gästbloggare Magnus Nordstrand i dag!
 |
| Magnus i Hotel Bellagios trädgård i Las Vegas, år 2008. |
Gästbloggare: Magnus Nordstrand.
Bor: Magnus är från Saltsjöbaden men bor i dag på Kungsholmen i Stockholm.
Ålder: 50 år.
Familj: Sambo. Har också två döttrar sedan tidigare, med en amerikanska.
Jobb: Hittills har han jobbat som budbilschaufför, biografmaskinist, manusförfattare, kontorsvaktmästare, filmregissör samt bagare. I dag jobbar han på C U Promotion med event och reklam för Vin & Sprit.
På fritiden: Magnus gillar att träna, äta gott och kolla på film. Han skriver på nya filmmanus och reser gärna runt världen till Hong Kong, Sydney eller (som senast) Berlin. Äldsta dottern studerar på collage i Kalifornien och även Magnus har bott i Kalifornien (Santa Monica) under flera perioder av sitt liv.
Kommande resplaner: Till sommaren nalkas en resa tillbaka till New York, för att träffa vänner och se allt nytt, eftersom han inte varit där sedan 1990.
”Att åka med fru och tonårsbarn när man är 47 år är inte riktigt samma sak som att åka själv när man är 23. Jag har i efterhand förstått hur coolt det var. Jag har även skrivit dagbok på min dator efter sekelskiftet men det kommer att dröja ytterligare 30 år innan jag lägger upp den”, säger Magnus,
Jag önskar dig en riktigt härlig resa till New York i sommar, Magnus. STORT TACK för att vi fick ta del av din resedagbok!
 |
| Besök på stranden i LA under en filmfestival 2004. |
 |
| Magnus på inspelning med amerikanskt team i Stockholm 2012. |
Samtliga foton: Magnus Nordstrands privata.
PS. Välkommen att följa den här bloggen på Facebook också!
Hej Hans! Tack så mycket för din långa berättelse och din återkoppling! Det var väldigt intressant att få ditt perspektiv på resan också. Man får nog ha visst överseende med selektivt minne; det har vi nog alla … 😉 Helikopterturen låter fantastisk! Jag förstår verkligen att det måste vara ett speciellt minne att ha sett den gamla vyn över New York på så nära håll. Jag är som sagt lite besviken över att jag själv aldrig besökte dåtidens New York. Men allt har sin tid och då var det universitetsstudier som gällde för mig. Som ni vet, så har jag… Read more »
Härlig Hans!
Tack för din utförliga kommentar. Kul att du gav din syn på resan. Jag minns också kinakrogen i Chinatown där man erbjöds rätter från en vagn och servitören sedan räknade antalet tomma tallrikar när man bad om notan. Och hur du skojade och så att vi var mycket fattiga och kommit till NY i en flotte… Jag minns mycket väl att du kallade alla Au-Pairer "Pumor" !! -Inte konstigt att du nu erbjuder Couchsurfing till pumor på löpande band. Nu blir det spännande att se vad Karin minns…
Jag är den Hans som har dykt upp då och då i denna artikelserie. Har ytterst svaga minnen av många av det händelser som beskrivs men minns andra mycket väl, helikopterturen runt Manhattan och ut över de närliggande stadsdelar samt svängen runt frihetsgudinnan och bilderna jag tog av henne från ovan. Att passera toppen av World Trade Centers tvillingtorn på nära håll är ett mäktigt minne. I en bank under WTC plockade jag ut en hundrabunt endollarsedlar, en rulle dollar i fickan skulle man ju ha, det hade dom alltid i filmerna även om valörena var högre då. Frukostarna minns… Read more »
Eva: Tusen tack för din fina kommentar! Ja, visst är det en del pyssel när en handskriven dagbok med papperskopior ska överföras till digital form. Men det var ett STORT NÖJE! Härligt för både dig och mig, som totala NY-nördar, att få leva oss in i 80-talet för ett tag. Att få göra den resa vi aldrig gjorde då. Magnus: Jag kan inte nog tacka dig för att vi fick ta del av alla dessa minnen. Du berättar med en sådan härlig ton: eftertanke blandat med humor. Det känns verkligen som om jag har varit med dig på den där… Read more »
Tack själv Eva, det var ett stort nöje hela vägen att se min gamla dagbok få liv och färg på Annas blogg. Och det känns bra att du och några till funnit den intressant och värd att följa i hela fem delar. För flera av oss på resan en livsavgörande resa 1987.
Stort tack till Lady stalker Anna för att hon fick iden och styrde upp språk och design från mina maskinskrivna blad med klipp och klistra design eighties style!
Ja, verkligen stort tack Magnus för att du delat med dig av en sådan skatt! Det har varit riktigt underhållande att läsa din dagbok och få känslan att befinna sig i New York på 80-talet.
Tack även till Anna som publicerat dagboken 🙂
Eva