Ibland kan man klanta sig riktigt rejält. Har det hänt mig på någon resa? Jajamen. Här är det mest klantiga jag gjort i New York.
Efter en sedvanlig flight på åtta timmar har jag landat på Newark, redo att ta mig an New York. Men det här är innan jag börjat med Uppy, så jag är nog rätt mosig i huvudet (får skylla på det i alla fall). Passkontroll och bagagehämtning är avklarade, och det är dags att bege sig mot tåget.
Lokalsinne har aldrig varit min starkaste gren. Inte heller vissa tekniska apparater, närmare bestämt automater, där det ska köpas biljett. Vid detta tillfälle är jag ännu inte någon van New York-resenär, så naturligtvis drabbas jag av ”hjärnsläpp” när det är min tur. Hur gjorde man nu igen?
När man har en lång kö bakom sig är det inte läge att vela. Ett viktigt moment är ”dip your credit card”, varefter man ska slå en zip code (ett postnummer). Efter en del knappande (och viss konsultation av annan resenär) har jag min biljett i handen. Puh! Vidare uppför trapporna och se där: Ett Airtrain står inne, redo att ta mig till Manhattan.
Jag baxar in min stora resväska (modell oversized och limegrön), vilket inte alls väcker uppmärksamhet. Det här är ju New York. Sådär ja, nu kan jag andas ut! Inom en timme kommer jag att åter gå på stadens gator och avenyer. Alternativt ta en taxi sista biten. Det var ju det här med väskan … Kan inte dörrarna stängas någon gång bara, så vi kommer iväg?
Då, i sista minuten, kommer en tjej springande mot vagnen. Hon kastar sig in precis innan dörrarna stängs. Hm, fler som har det lite stressigt? tänker jag, lite smått nöjd med mig själv ändå.
”Is this your card?” hör jag då, och framför mig sträcker tjejen ut sin hand. Vad ligger där om inte mitt kreditkort som nyss ”dippats” i automaten? Med andan i halsen berättar hon att hon såg kortet sitta kvar och tänkte att det kunde vara mitt.
Exakt vad är oddsen för att
1) någon är så ärlig
2) någon gör sig det besväret
3) någon hinner exakt innan dörrarna stängs
4) någon prickar in exakt rätt vagn som jag råkar befinna mig i?
En viss svensk resenär visar nu sin tacksamhet med hög stämma: ”Oh, thank you! You’re an ANGEL! You really made my day!”. Om folk i vagnen stirrar? You bet. Fast det är New York.
Har du också gjort något oerhört klantigt på en resa? Berätta gärna!
PS. Vill du läsa om fler av mina klantigheter på resa? I bloggens kategori Other Bites of the World har jag berättat om min värsta packningsmiss (skrattvarning). Där berättar jag också om de gånger jag verkligen hade änglavakt på resan.
Foto nr 1 och 3: Anna Ström Åhlén, foto nr 2: Tim Gouw, Unsplash.com.
Vilken tur du hade! En semester utan kreditkortet kan bli rätt så trist… 🙂
Ja, visst hade jag! 🙂 Helt osannolikt egentligen, att tjejen skulle hinna in i rätt vagn sekunden innan tåget avgick. Det har varit rätt segt att börja resan med att spärra kort etc. Lite svårare att shoppa också, haha … Men dock hade jag faktiskt ett annat kort med mig också om jag inte minns fel. Brukar försöka gardera mig!
Landade mitt i natten på Newark, helt slut. Andra gången i New York, dum som man är så låter man sig bli meddragen in i en limoservice-SUV. 250 dollar in till midtown…
Åh, NEJ! Vilken fasa! Ryser bara jag läser om det. Oj, oj, bara att ”bryta ihop och komma igen”. 😉
Vilken tur! Har inga riktiga resebloopers att bjuda på, men jag har lyckats glömma mitt kort i en bankomat en gång. Jag kom på det några minuter senare när jag stod på macken bredvid bankomaten och skulle betala. Sprang tillbaka för att mötas av ett kvitto som sa att kortet hade sugits in i banken och att jag måste kontakta banken när den öppnar. Blev struligt att få tillbaka det, men som tur var så hade jag precis tagit ut kontanter, så jag klarade mig.
Ja, det var verkligen osannolik tur. Men oj, då har du ju gjort i princip samma sak som jag! Men jag tror din situation var värre då den tog mer tid. Tur att du hade tagit ut kontanter i alla fall! Ja, det är inte lätt att ta ut pengar om man är trött och stressad. 😉
Första kvällen/natten i NY skulle jag och mitt resesällskap på konsert i Brooklyn. Efter konsertens slut (runt 02.00) skulle vi ta tunnelbanan tillbaka till hotellet som låg vid Time Square. Så vi hoppar på vad vi tror är rätt vagn och sätter oss ner och börjar åka… några hållplatser senare börjar vi inse att det inte alls känns rätt och hoppar av. Vi har då hamnat i Queens (om jag minns rätt, någon annan stadsdel iaf) istället, på en hållplats utan wifi. Så vi får chansa och springa över till andra sidan för att ta första bästa vagn tillbaka till… Read more »
Oj, oj, vilket nattligt äventyr! 😉 Tack för att du delade med dig! Jag känner faktiskt igen mig i detta. Det är ju SÅ lätt hänt att kliva på fel tåg och åka åt fel håll i New York. Var med om en liknande grej en gång. Jag och min man hade precis klivit av ett tåg för att vända ”hem” då en träff vi skulle ha med några vänner hade blivit inställd. Men så sms:ar en av vännerna att vi visst kan ses, trots allt. Vi kastar oss in i tåget på andra sidan plattformen i tron att det… Read more »
Åh vilken tur! Och så himla skönt när man träffar ärliga människor! Jag har säkert gjort massor av klantiga grejor. Men det jag kommer att tänka på är när Peter glömde mobilen på flyget vid mellanlandningen, inte sååå bra. Mycket stress och panik, men han fick tillbaka den i sista sekund 😉
Ja, tala om tur! Det var så jag knappt kunde tro det själv. 😉
Åh, historien med Peters pass minns jag. Vilken pärs! Jag kommer ihåg att jag blev hels stressad själv, bara av att läsa om det … 😀 Tänk vilken tur även ni hade där men det var ju en kamp förstår jag.
Vilken otrolig tur att du fick igen det! Haha, ett klantigt reseminne är när du och jag var i New York och jag råkade sno en mobiltelefon i tron att det var min. Tills det ringde en konstig signal, jag tar upp telefonen ur väskan och ser ett främmande barnansikte le mot mig … Den galoppen tillbaka, haha, ja du hade svårt att hinna med 🙂
Ja, tala om sanslös tur!
Haha, ja det reseminnet glömmer jag aldrig. Tala om den paniken som du måste ha känt! Kan förstå att du försvann ”snabbare än en avlöning”. Då hade jag inte heller riktigt lika bra koll på LES som jag har i dag, många resor senare. Hade ju ingen aning om hur jag skulle hitta dig igen, hehe.
Vilken historia det blev att berätta sen, i alla fall. Precis sånt som gör resor till minnen för livet! 🙂
WOW, vilken skräckupplevelse. Tanken på att du upptäckt det själv först och vilken ångest. Tur att det finns ärliga människor.
Jag har klantat mig många gånger, men förskjutit de tankarna och hjärnan är helt blank nu, kanske det också en klantighet.
Ja, skräckupplevelse var verkligen rätta ordet. Alltså, DEN tacksamheten som jag kände efteråt. Ibland är det bara meningen att det ska gå bra!
Jo, de flesta har nog klantat sig på ett eller annat sätt. Kan ju vara skönt att ha förträngt det också! 😉
Vilken tur! Och ibland tror man inte att liknande ärlighet finns. Du var ju heller inte medveten om att du glömt kvar kortet och hade säkert inte upptäckt att det var borta förrän du kom till hotellet och där skulle visa det vid incheckning. Stor lycka! Jag har också klantat mig flera gånger. Dock en minnesvärd gång i N.Y. när vi hastigt fick lämna en lägenhet i ”Hells Kitchen” där vi bodde. Mängder av saker skulle ner för trapporna och in i en sportbil av märket Camaro. Vi var tre personer och två ilskna siameser i en tvätt påse. Vår… Read more »
Ja, det var verkligen en sanslös tur, Ditte! Hann knappt fatta vad som hände. Visst hade det fått jobbiga följder med bortslösad tid i New York om jag inte fått tillbaka kortet … Men åh, stackars dig med bilen du skulle flytta! Det låter precis som en sån sak jag skulle göra, även om jag inte kör bil – det vill säga villa bort mig. Hjälp, den paniken du måste ha känt! Sådan lycka att du fick hjälp av poliserna. De fick säkert i sin tur en liten historia att berätta om den unga svenskan. <3 Ja, visst borde man… Read more »
Hemresan från New York tror 2015? Helene o jag checkar ut från gamla hederliga Pennsylvania..traskar ut på 33e o går o äter lunch innan vi går ner o tar tåget från Penn till Newark..precis innan tåget går ser o känner jag att mitt pass inte ligger i ytterfacket på ryggsäcken.. ”Ähh det ligger väl nånannanstans”.. letar igenom ryggsäck o handväska inget pass.. vid incheckningen vänder jag utoin på det mesta..inget pass.. ringer hotellet o restaurangen ..de ska ringa tillbaks när de kollat..långa minuter.. Får ett samtal att passet är upphittat. Kastar mig i en taxi till hotellet..där vet ingen nåt..taxin… Read more »
Alltså, den historien … Man blir rätt mållös. Kan bara ana den STRESSEN och den PANIKEN! Man blir ju helt svettig bara att läsa om det hela. 😉 Vilken grej också att inte ha klarhet i exakt vem som ringde när du väl var tillbaka på Manhattan igen. Och givetvis händer ju sånt som omdirigering av trafik vid ett sånt tillfälle … Ja, klantkontot har ju fått sig en och annan insättning (eller snarare uttag) genom åren. Alla borttappade paraplyer och solglasögon till exempel. 😀 Men det är ju inget mot sådana här saftiga taxinotor. Visst är det så att… Read more »
Det här inlägget påminner mig om när jag tappade betalkortet på Mallorca: https://hallojvarlden.com/2017/07/23/mallorca-blev-av-med-betalkort-och-korkort-hyrde-bil-och-gick-for-langt/
Haha, underbar historia, Inger! Jag hade ju läst den förut men läste med stort nöje (förlåt!) igen. 😉 Hur mycket kan man lyckas med på ett enda dygn? Det positiva är i alla fall att det blir en rolig historia att berätta. 🙂