Äventyren på pressresan till Ostrava fortsätter med gruvbesök, god mat och ett torn med utsikt. Följ med på dag tre!
Livet som gruvarbetare i Tjeckien förr
”Get into the skin of miners at Landek Park Mining Museum” står det i programmet, dag tre på min pressresa till Ostrava. Jag väntar mig en klassisk museilokal med lite utställda föremål – ett sådant museum där jag lätt blir uttråkad. Men ack så fel jag har! Det här är ett riktigt sevärt museum, där vi verkligen får ”krypa under skinnet” på forna tiders gruvarbetare.
Det börjar med en hissfärd ner i underjorden. Vi får åka i originalhissen där ett räkneverk simulerar djupet 500 meter. I verkligheten åker vi dock endast en tiondel eftersom resten av gruvan numera är igenfylld.
Guiden tar oss sedan med på en gruvarbetares arbetsdag, i de mörka gångarna. Här bröts kol under minst sagt tuffa förhållanden, från 1883 fram till början av 1980-talet. Olika dockor i naturlig storlek gör upplevelsen extra levande. Vid ett tillfälle släcks också ljuset och då är det enbart det gulmålade röret (se översta bilden) som fungerar som ledning.
Olyckor hände förstås här nere och en vägg med minnesplaketter ovan jord hedrar de omkomna. Genom åren fick dock arbetarna allt bättre skyddsutrustning.
Ovan jord finns också en utställning som visar allt från 1800-talets rena ”rymddräkt” och klumpiga skor till dagens moderna masker. Märkligt nog tog det ett bra tag innan man insåg att folk faktiskt andas med näsan och att även den bör täppas för mot koldammet.
I en av lokalerna hajar vi till vid en till synes makaber vy. Men det är bara kläder på tork som hängts upp i taket som spöklika gestalter.
Tjeckisk lunch på Harenda Restaurant
Efter gruvbesöket är vi hungriga och då är det skönt att lunchen serveras i närheten. Alldeles intill ligger Harenda Restaurant som bjuder på riktigt god mat. De flesta deltagarna avnjuter en typisk tjeckisk rätt med dumplings, kött och sås. Men jag, som beställt glutenfritt, får delikat kyckling med potatiskaka och grönsaker. En verklig höjdare!
Utsikt från Ostrava City Hall Tower
Efter maten är det dags att bege sig upp i himlen i stället. Åtminstone 73 meter. Då åker vi nämligen upp i utsiktstornet på Ostrava City Hall, som är en ståtlig byggnad med imponerande entré.
Det blåser på toppen när vi fotograferar Ostravas landmärken, som gårdagens ”vulkan” (Ema Slag Heap) och sajten för Colours of Ostrava: Dolni Vitkovice.
Som sanna resebloggare går vi förstås ner på knä för att föreviga City Hall med kamerorna. Peter på FREEDOMtravel instruerar Helena för att förvissa sig om att hon får med alla skulpturens delar …
Ett konstfullt klippt träd blir sista motivet, innan vi beger oss tillbaka till hotellet för bildredigering och klädbyte. På kvällen väntar nämligen det första besöket på musikfestivalen, där imponerad är dagens ”understatement”. Mer om det i nästa inlägg.
Enjoy!
Denna pressresa genomförs i samarbete med Czech Tourism Scandinavia and Finland och Statutory City of Ostrava. Innehållet och åsikterna är som alltid mina egna.
Samtliga foton: Anna Ström Åhlén utom fotot av mig som är taget av Peter Bergström.
Tack själv och välkommen hit till min blogg! Ja, vi har haft mycket kul ihop, Peter, Helena och jag. 🙂 Resebloggare är allt ett eget släkte. Man måste vara lite galen och ett gott skratt behövs titt som tätt under alla strapatser. Vad roligt att du tyckte om att läsa om min sida av besöket! Jag instämmer: Visst är gruvor både skrämmande och fascinerande. Intressant att du varit i de svenska gruvorna. Jag har varit på stora djup i svenska berglaboratorium men föredrog bil ner i stället för hiss, haha. 🙂 Ha det fint du med! Återgäldar kvällskramen ett dygn… Read more »
Tack, vad roligt att du tyckte besöket verkade intressant.
Ja, hissen var kuslig. Tänk så olika man är! Jag brukar föredra trappor, men ska jag upp i en skyskrapa är inte direkt det något alternativ … 😉
Ja, visst får man sig en tankeställare om de tuffa arbetsvillkoren i gruvan!
Tack så mycket, Linda! 🙂
Fin bild på dig!
Oj vilket intressant besök i gruvan – och en kuslig hiss (fast jag gillar egentligen att åka hiss, bättre än trappor om du frågar mig 😉 )
Men fy tusan vad hemskt det måste ha varit att jobba där…
Tack för ditt besök i mitt blogghem!
Ja, jag har ju förstått att du hängt ihop med Peter och Helena, ni har säkert haft buskul!
Vilka utflykter! Wow!
Kul att läsa din sida av besöket i de där under jord hemskheterna. Var nog inte så roligt att jobba där då.
Gruvor är både otäcka och spännande.
Jag har varit i Sala silvergruva och i Falu koppargruva. Och så har jag varit i Aitik koppargruva. Spännande.
Ha det gott och kvällskram!
Tack själv och varmt välkommen hit! Vad roligt att du tyckte inlägget var intressant. Ja, nog bjöd museet på en del läskigheter men det var nyttigt att ta del av dem. Desto mer tacksam blir man över att vara resebloggare i stället för gruvarbetare. 🙂
Men så intressant läsning om gruvan. Lite läskigt åxo. Men intressant.
Måste kika lite runt i din spännande blogg då det är första gången jag besöker den.
Ha det gott, och tusen tack för bra intressant läsning!!
Hejsvejs!
Tack så mycket, Lena! Vad roligt att du gillade reportaget. Ja, vid enstaka tillfällen kan man se min nuna dyka upp, hehe. 😉
Förstår att det finns en gruvhistoria i Wales också. Det livet kan verkligen inte ha varit lätt. Vi får vara tacksamma för att tiderna förändrats.
Ha det fint du med!
Tack så mycket, vad roligt att du gillade bilderna, Eva! Ja, vid något enstaka tillfälle dyker undertecknad själv upp. 😉
Jobba i gruva är inte direkt min grej, heller. Haha, förstår att det räcker med ett fönsterlöst rum med den benämningen.
Ha en underbar dag, du med! Just denna dag är ju speciell, då den är DIN.
Kramar
Underbart reportage!
Gruvor är intressanta, vi har ju många i Wales. Inte bara intressant om gruvdriften, utan pckså om människorna i gruvsamhällena och deas hårda liv.
Trevlig att få se dej på bild också!
Ha det bra!
Det där med att jobba i en gruva är nog inte min grej, det räcker att vi har ett fikarum på jobbet som vi kallar "gruvan" då det är utan fönster …
Vilket spännande dag ni fick vara med om. Du har fångat er dag med många fina bilder, för att inte tala om bilden på dig 🙂
Ha en fin dag! 😀
Kram
Tack så mycket för fina ord, Ditte! Ja, det var verkligen en lyckad dag med minnesvärda upplevelser. Visst är det så att interaktivitet gör ett besök så mycket mer givande. Kul att du också besökt gruvor. Jag har ju varit nere på större djup än så här, då jag jobbade på svenska SKB. Men som jag skrev (i en kommentar till Daniel ovan) var det inte helt givet att ta hissen ner till 500 meters djup så. Där sätter min klaustrofobi stopp. :)Denna hissfärd till 50 meters djup var enklare. Vad roligt att du tyckte om bilderna och att hänga… Read more »
Vilken dag! Så mycket intressant, roligt, gott och spännande.
En gruva har jag besökt dels här i Sverige och dels i England men ert besök var ju mer från ett historiskt perspektiv och roligt med det interaktiva. Verkligen fina bilder som bra illustrera det du upplevt.
Jätteroligt att få hänga med.
Tack, ja, det var en lyckad dag med många speciella intryck. Trädet bara ropade: "Fotografera mig!" 🙂
Ja, museer kan verkligen skilja sig åt. Lite interaktivitet betyder så mycket! På slutet fick vi också göra en, till synes, riktigt barnanpassad aktivitet: åka i gruvtåg på räls några varv, ut och in i museibyggnaden. Men det visade sig vara riktiga gruvtåg som använts i tunnlarna, så det fanns ett syfte med den upplevelsen också. 🙂
Haha, ja, jag visste inte riktigt hur detaljerad jag skulle vara i återgivningen av Peters fotoinstruktion … 😉
Tack, själva för allt! Ja, det var verkligen kul med många minnen för livet.
Det såg riktigt fint ut i Brno. Så roligt att ni fick bra dagar där. Det låter som en bekväm bussresa också. Hoppas resten av resan också går bra!
Jenn, haha, det låter som ett något värre äventyr än detta! 😉
Kan förstå dig, Daniel, då jag själv har klaustrofobi. Men här var det inte alls trånga gångar utan stora tunnlar. Däremot hoppade jag över att krypa i trånga rör som skulle simulera de verkliga gruvgångarna. 🙂 Hissar gillar jag däremot inte. När jag jobbade på SKB skulle vi åka hiss cirka 500 meter ner i berget (och inte 50 som här) men det hoppade jag över. Bara vetskapen att den kunde fastna på vägen … Jag åkte bil ner i stället, i en spiralformad tunnel. 🙂
Kul att höra! Ja, de är fascinerande. Jag jobbade tidigare på ett miljöskyddsföretag där guidade turer på 500 meters djup var vardag. 🙂
Vilken härlig dag! Älskar trädet!
Jag har bara varit på klassiskt tråkigt gruvmuseum i min hemstad Gällivare… De kanske skulle behöva åka dit inspireras för hur man skulle kunna hotta upp det lite! Har också besökt någon saltgruva utanför München, den var dock lite mer anpassad för barn med rutschkanor och grejer 😉
Alltså turen på Nya Zeeland som jag gjorde i Waitomo Caves, den skulle nog inte vara något för dig Daniel 😉
Som jag beskrev det då "Waitomo caves var så jäkla ballt, tänk er; gå ner 80 meter under marken genom att fira ner sig själv med rep, genom trånga grottor och iskalla vattenfall." http://jennifersandstrom.se/2012/09/30/raglan-and-waitomo-caves/
Haha, gillar förklaringen om hur Peter instruerar mig om fotandet 😉 Tack för sällskapet i Ostrava, kul hade vi! 🙂 Nu sitter vi på bussen från Brno till Prag (med buasvärdinna som säljer kaffe, tidningar och delar ut hörlurar ;)) Hektiska men bra dagar i Brno!
Alltså, de klaustrofobiska känslorna kryper i mig bara jag ser de trånga gångarna och vetskapen att det är långt under jord…
Älskar gruvor!